roaccutan och jag

Ja, läpparna kör ett race nu. Biter bort flagor hela tiden och de torkar grymt snabbt. Men det är väl bara att bita på och se glad ut.

Annars jobbar uppblossningen på ganska bra, nya bulor här och var på ryggen. Jag har slutat hoppas att det ska bli bättre tills det är dags att äventyrsbada på lördag. Jag tar med mig badkläder så får vi se. Min målsättning just nu är att skita i aknen och bara bada. De jag ska träffa har sett mig förr (och eftersom jag inte kommer dricka på kvällen kommer jag berätta det för dem) och resten känner jag inte och kommer förmodligen inte se skymten av mer i mitt liv. Sen får vi se om det är så det blir, eller om jag sitter påklädd och tittar på. Sucks.

När jag var och tränade cirkelträning idag upplevde jag något jättemärkligt. Kan inte säga om det har med roaccutan att göra, men har aldrig känt så innan. Jag brukar svettas ganska mycket på de här träningarna och det vet ju alla hur det känns att träna och svettas. I ansiktet blir man varm och svett tränger ut, men kan känna det. Idag blev jag aldrig så varm i ansiktet och det kändes helt torrt, men tänkte inte på det. Förrän jag skulle hoppa på en stepbräda. Då känns det som att det rinner något runt näsan, snabbt. Jag ryckte till och torkade snabbt med handen, jag trodde att jag hade fått näsblod. Men det var alltså svett. Hela träningen kändes det som att ansiktet var torrt. När det i själv verket var jättesvettigt. Känslan kom tillbaka flera gånger sen och jag fick börja torka mig med tröjan med jämna mellanrum, trots att det inte kändes som att jag behövde det. Ja, inte vet jag, men jag vet ju att man blir torr av roa och jag vet att man kan komma att svettas mer än vanligt. Det tillsammans med att jag aldrig upplevt något liknande tidigare gör att jag drar paralleller.

Huvudvärk vet jag kan vara en biverkning. Och det har jag haft idag, hela dagen. Med ett uppehåll, under träningen. På jobbet och nu ikväll har det varit riktigt jobbigt, så det blir en Ibumetin och tidig sänggång. Huvudvärken kan också bero på att jag sov fem timmar i natt, hade utbildning i fördjupad HLR halva dagen och andra halvan satt med system som inte fungerade och en husaffär att ta hand om = stressigt och jobbigt. Får se om värken är kvar imorgon.

Efter att ha varit nära lipen i lördags och inte kunnat somna igår, var det jag som köade med pensionärerna inför Apotekets öppnande idag. Jag var tvungen att prova den där hårbottengelén. Rusade tillbaka till jobbet och kladdade på. Det såg inte snyggt ut till en början och jag blev rädd att håret skulle se blött/fett ut hela dagen. Men när det torkade såg håret ut som vanligt. Det har hjälpt lite och när det har kliat har jag kladdat på mer istället för att riva. Ska prova det efter hårtvätten idag och se ifall John Blund infinner sig lite kvickare när jag går för att sussa.

Idag blev jag lite ledsen när en kompis till mig frågade hur det går, om jag märkt av någon uppblossning. När jag svarade ja utan att visa hur nacken ser ut, visade bara de jag fått i ansiktet, sa hon: Ja, men det är väl inget, kolla på mig! Inte en enda finne så långt ögat kunde nå. Möjligtvis kan hon ha haft några plitor på halsen som inte syntes, som bara hon känner. Och jag förstår att hon inte gillar dem, absolut. Men att klaga på dem, när hon vet om att jag förra sommaren grät varje dag, ibland inte kan ligga på rygg i sängen, varit på stranden tre gånger de tre senaste åren och nu äter Roaccutan, vilket hon vet är absolut sista utvägen för mig, det gjorde mig jättebesviken. Jag sa det till henne, men jag vet inte riktigt om det gick in. Blir helt barnslig och tänker att jag inte ska klaga inför henne och inte berätta, bara svara om hon frågar. Löjligt, jag vet, och känslan går förmodligen över till imorgon.

Håll tummarna för en lugn sänggång och en bättre hårbottendag imorgon!

Igår var jag galet trött på min hårbotten. Riktigt, riktigt less. Sen tränade jag och tvättade håret med mitt nya schampo, Aco Special Care för torr hårbotten. Och det blev lite, lite bättre. Det har hållt i sig idag också och efter joggingen i skogen använde jag schampot igen. Och det kliar inte konstant längre. Kunde inte bli gladare tror jag. Känner mig peppad igen och har ju faktiskt klarat av två veckor nu. Bara runt 22 kvar :)

Det som är jobbigt med torrheten i ansiktet nu är att det mest märks i mungiporna. Där flagar jag mest och om jag inte håller koll på det ser det till slut ut som att jag har torkad saliv där. Ser inte så roligt ut. Men smörjer jag och tar en kik i spegeln ganska ofta funkar det.

Nu är jag laddad för att ge mig på vecka tre!

Det är helt fruktansvärt, på allvar. Det kliar i ansikte, på hals och i hårbotten så jag håller på att bli tokig. Jag försöker att låta bli, för det blir inte bättre, men det är nästan omöjligt. Har tvättat håret idag, med nya schampot. Hoppas att det kan bli lite bättre när jag använt det ett tag. Annars är det jag som går raka vägen tillbaka till Apoteket och köper det där hårbottensmörjet, vad man nu kallar det. Så här kan man inte ha det.

Jag har inte fått mer akne sen igår och jag hoppas att den som jag har idag kan försvinna, eller i alla fall bli mindre och ljusare, till nästa helg. Då är vi ett stort gäng som träffades på en resa i Afrika tidigare i år som ska ha återträff. Vi ska till ett badhus. Kul. Inte. Om jag ser ut då som jag gör idag blir det inget bad för mig. Jag som älskar att bada. Inte särskilt kul att betala 170 kr och sen sitta bredvid och titta på. Äventyrsbad är det också. Jaja, jag kommer packa ner badkläder och så får vi se. De har ju sett mig förr. Fast då var jag solbränd och då syns inte aknen lika väl.

Har varit ett par deppiga dagar nu. Ljuset i mörkret är att jag kan träna, märker inte av några som helst problem med leder eller muskelvärk. Ikväll har jag cyklat 2,5 mil på motionscykeln, gjort situps och tränat biceps och triceps. Dunderskönt. Nu ska jag ladda för jogg i skogen imorgon. Längtar ut till friskluften. Kanske rent ut av ska ta mig en kvällspromenad.

Dags att gaska upp sig. Hoppas på ett mer positivt inlägg imorgon!

Jag gick till Apoteket idag och efter rekommendationer från personalen köpte jag schampo och balsam för torr hårbotten. Det fanns även något man kunde smörja med, som inte skulle göra att håret såg fett ut, men jag avvaktar lite med det. Det blev dyrt som det blev, med ny hudkräm, Försvarets hudsalva och solskyddsfaktor 50.

Ja, jag ska ju åka till solen med den här huden. Ska dessutom under samma resa göra en jeepsafari i en öken. Grader i landet just nu - 36. Jag pratade med min hudläkare och han sa att det inte skulle vara några problem. Om jag har hög solskyddfaktor och heltäckande klädsel. Kan bli svettigt.

Ang. Försvarets hudsalva vill jag säga att jag ändå tycker att mitt Aco cerat är bättre. Provade iofs bara ett par gånger idag, så kanske ger jag det en chans till.

I övrigt inget nytt, inga nya blemmor, samma torrhet i hud, hårbotten och ögon. Låter håret vila idag och provar nya schampot imorgon.

Ja, så har dagen kommit. Dagen då uppblossningen visade sig. Vaknade med en rejäl innebrännare på hakan. Där jag vanligtvis inte har en enda blemma. Dessutom har det dykt upp många stora utslag på ryggen. Som alltid flest i nacken. Börjar få slut på skjortor och scarfsar nu. Gode någon låt detta vara över om ett halvår. Ibland när jag tänker på hur lång tid det är kvar undrar jag hur jag ska stå ut om det ska vara så här. Och då vet jag inte ens om det är så här det kommer att vara eller om det blir ännu värre!

Hårbotten är trasig och trots att jag inte tvättade håret igår har det kliat och kliat. Såklart. Jag trodde inte det skulle hjälpa att låta bli en dag. Jag har försökt att inte klia med naglar. Bara tryckt fingrarna emot. Det har funkat ganska bra. Måste låta bli, ska till frissan nästa torsdag och hur tusan ska det gå med den blekningen i hårbotten? Kommer jag verkligen klara det när det gör såhär ont nu? Ska försöka låta bli så att det får läka och lugna sig lite.

Inga nyheter förutom uppblossningen, samma gamla torra läppar, flagnande ansikte och torra ögon. Ögonen får mig att tro att jag är tröttare än jag är. Jag var redo att gå och lägga mig halv åtta. Då var det bara att bita ihop och hoppa upp på motionscykeln till Idol. Skönt att trampa ur sig lite irritation över klådan.

Nu, pepp och positiv, en dag i taget.

Igår jobbade jag till sent på kvällen och orkade inte skriva här när jag kom hem. Det var raka vägen i sängen.

Jag måste sluta klia i hårbotten! Den är en katastrof. Sårig och fjällande. Jag tränar ju nästan varje dag och tvättar med andra ord också håret varje dag. Jag var glad igår, att jag inte hade tränat, för det gjorde att jag faktiskt kunde strunta i att tvätta det. Jag kunde konstatera att det inte blir lika fett längre och därför kändes det helt okej.

Jag hade en riktigt gnällig dag igår. Ansiktet kliar och jag smörjer och smörjer, fruktansvärt trött på det. Men det verkar som att min ansiktkräm duger, XM Fokus (finns på hälsokostaffärer), den lugnar och det svider inte alls. Är glad att produkterna jag har hemma är för torr och känslig hud. Det har gjort att jag inte har behövt köpa massa nytt när jag redan har.

Ceratet från Aco tror jag däremot att jag ska byta ut mot Försvarets hudsalva. I alla fall prova. Det ska väl vara lite fetare och jag är trött på att gå runt och vara glansig runt hela munnen. Torrheten märks mest i kanterna av läpparna och därför smörjer jag en bit utanför, vilket inte direkt är snyggt. Kanske att jag inte behöver smörja fullt så ofta om jag provar hudsalvan. Det återstår att se.

Mina ögon är fortfarande torra och lite irriterade. Dessutom börjar jag bli snorig och det gör inte saken bättre.

Jag provade att smörja in mig på morgonen idag, vilket jag aldrig gör annars. Det hjälpte, det har inte kliat alls på kroppen idag. Värre med hårbotten då.

Torrheten i ögonen har funnits där även idag. Ganska jobbigt, särskilt som jag har ett jobb som innebär åtta timmar framför dator varje dag. Får se hur det utvecklas, om jag behöver köpa ögondroppar.

Jag har idag funderat på varför jag började uppleva biverkningar så tidigt. Jag har läst andras bloggar och de har inte alls varit så tidiga som jag. Men jag förmodar att de har ätit halv dos ett tag innan de gått upp på full och att jag går på full dos från början måste innebära att allt sätter igång fortare.

Jag har känt en molande värk i ryggslutet idag, det började egentligen igår, men jag tänkte inte så mycket på det. Idag har jag dock känt av det hela dagen. Kan ha med roaccutan att göra läste jag i bipacksedeln när jag kom hem. Men det kan även vara mensvärk. Jag har inte så bra koll på det där, då jag äter minipiller och har väldigt oregelbunden mens. Den som lever får se.

Nu har jag nog kommit till dagen då det är dags att börja smörja in mig både morgon och kväll och köpa duscholja istället för duschtvål. Idag på jobbet har armar, ben, ansikte och hårbotten kliat något infernaliskt! Förmodar att det beror på att jag är torr, fast det syns inte så mycket på huden. Hårbotten är värst, det kliar och när jag kliar fjällar jag. Ja, det ser lite ut som mjäll. Det är inte så farligt, men då jag tvättar håret varje dag kanske jag ska höra med min frisör om ett mildare schampo när jag ska dit nästa vecka.

Jag använder fortfarande min vanliga hudkräm, Acos mjukgörande hudkräm för mycket torr och känslig hud. Har läst att många blivit rekommenderade Propyless. Jag lär märka om det funkar med dubbelsmörjning med min vanliga eller om jag behöver byta. Kör fortfarande med Acos cerat och det tycker jag funkar bra. Smörjer OFTA, men vet inte om Försvarets hudsalva skulle minska gångerna. Jag kör på så länge.

I duschen efter träningen kände jag att jag fått ny akne. Men fortfarande känner jag inte av någon större uppblossning. Får se hur det utvecklar sig, jag har ju även innan jag började kuren haft mer vissa perioder och mindre andra perioder.

Efter duschen har jag varit torr i ögonen. Vet inte om det beror på medicinen eller trötthet efter valvakan i natt.

Prövningen gick bra, skratt och skoj och god mat. Mycket trevlig kväll. Lite trist att korka upp Ramlösan när de andra korkade upp vinet bara. Däremot väldigt skönt idag, att vakna pigg och välmående och kunna träna!

Träningen ja. Jag kör en bit utanför stan till ett område med slingor i olika längder. Fem kilometer blev det idag. Rejält svettig kom jag tillbaka till bilen. Och som det sved i ansiktet. Jag får helt enkelt ha med mig handduk nästa gång, så kan jag skölja av ansiktet direkt.

Annars är ansiktet finare, inte lika mycket hudflagor. Bara lite på näsan, ser ut som jag har bränt den i solen. Synd att solbrännan inte finns där bara.

Ryggen är mycket bättre kände jag idag när jag duschade. Inte mycket till bulor där inte. Känns toppen!

Plitorna på händerna är idag borta, likaså den rödflammig huden på armar och ben.

Flagorna i ansiktet har blivit fler och det svider bra när huden i ansiktet torkar efter dusch.

I övrigt inget nytt.

Ikväll ska jag på tjejmiddag. Några tjejer och en hel massa vin. Förutom för mig, jag tar med mig en Ramlösa. Detta ska alltså bli min första prövning. Hur kommer jag att klara fnissiga och gapiga tjejer? Jag brukar ju alltid vara med på vinet och fnissa och gapa. Jag håller alla tummar och tår för att jag, som är en glad och rolig tjej, får en toppen kväll! Utgång efter är jag mer tveksam till. Ansiktkrämen kommer att följa med, men jag känner mig inte så sugen på att ge mig ut i natten. Inte med ett ansikte som helt plötsligt är fullt av hudflagor.

So folks, imorgon får ni veta hur det gick! Trevlig lördag önskar jag er.

Idag har jag verkligen märkt att något händer i kroppen! Det som igår var lite fnas runt näsvingar och på haka, är idag ännu mer fnas runt näsvingar, på haka, runt munnen och mellan ögonbrynen. Ansiktet och hårbotten kliar konstant och i eftermiddags kände jag att ansiktet började hetta. Japp, en svag hudrodnad har uppstått.

Ikväll (första fredagen utan fredagsöl) satt jag i soffan och såg på tv och kände mig varm om öronen. De är knallröda! Blir alla torra så här snabbt eller är det för att jag kör fulldos från dag 1? Stannar det av efter en tid och blir bättre eller kommer det bara att bli värre och värre för varje dag? Antar att det bara är att vänta och se.

Jag nämnde igår att det kanske var dags att lägga ner puderfoundation. Det fick jag göra i morse. Jag fick även hoppa över min vanliga foundation, som jag använder till att täcka över röda blemmor och ärr med. När jag försökte stryka på med fingret drog jag bara upp fler hudflagor. Jag anar att jag inte kommer att känna mig snyggast i stan i höst. Blek, fnasig och röd. Men jag är vid gott mod än så länge. Försöker att inte tänka på att det kanske ska vara såhär i sex månader framöver.

Efter joggen igår var jag ganska röd om ben och armar, men det är ju inget konstigt när man sprungit och kommer in i värme efter kylig uteluft. Men rodnaden sitter kvar, om än lite lättare, och ikväll ser jag att det är röda små knottror på vänster hand. Jag smörjer in mig med min vanliga (feta, oparfymerade) hudlotion och ser hur det ser ut i morgon.

To be continued...

Idag har jag märkt att huden på haka och runt näsvingarna har fnasat sig lite. Kanske dags att lägga ner puderfoundation? Får se imorgon om det fortsätter eller om det är ännu en grej som jag inbilliar mig kan ha med tabletterna att göra.

Efter en runda jogg i skogen brände det mer än vanligt i ansiktet. Eller är det likadant här. Har jag inte tänkt på det så mycket innan?

På ryggen händer det saker. Mycket bubbligare idag än igår. Det är jag i alla fall säker på =(

Funderade på det här med att jag inte kommer att lägga ut bilder här. Kom på att den sanna anledningen till det inte är att det är svårt att ta bilder på ryggen eller för att jag bara har problem i perioder som jag skrev innan. Det är för att jag skulle tycka att det var jobbig, jättejobbigt. Jag har ju turen att kunna "gömma" min akne genom hur jag klär mig. Jag visar den aldrig. Och det klarar jag inte att göra nu heller. Jag är en tjej med bra självförtroende, mycket bra självkänsla. Tänk om min rygg skulle bli bra, så jäkla grym jag skulle vara!

Vaknade med halsont och kan förmodligen utesluta att torr- och strävhet hänger ihop med roaccutan.

Läpparna är tillbaka i grundkondition, inget hysteriskt smörjande och inga flagor.

Jag mår, med andra ord, prima liv.

I övrigt har jag inte inhandlat fetare hudlotion, ögondroppar, nässpray eller duscholja. Jag fortsätter som vanligt och tar det som det kommer.

Hang on.

Dag 2 är gången.

Torrheten i gom och på tunga finns kvar, men är betydligt mindre än igår. Förmodligen har det inte med roaccutan att göra, men det är samtidigt inget jag brukar uppleva. ¨
 
Läpparna har flagat idag, men det händer då och då i vanliga fall också.

Efter träningen och duschen hettade ansiktet mer än vanligt när det torkade till under tiden som jag stoppade träningskläderna i tvättmaskinen. Vilket kan bero på att huden blir torrare, eller på att jag tog i lite extra på träningen idag.

Herregud, att det ska vara så svårt att veta. Varför jag nu behöver veta. Jag lär ju märka i sinom tid!

Läget på ryggen är oförändrat, tror jag (har lite svårt att se). Inget nytt, inget gammalt som försvunnit.

Ja, så intog jag då mina första tre kapslar till frukosten.

Full dos från dag 1. Har förstått att det inte hör till vanligheterna, men vem säger emot när det innebär att tiden kan kortas något? Det var lite nervöst, nu börjar det verkligen. Sen var de nere och jag började längta till frukosten imorgon. Samtidigt som man är lite nervös är det spännande. Vad kommer jag att uppleva för biverkningar och när sätter de in?

Jag har såklart känt efter hela dagen. Och när man känner efter som jag har gjort idag, så känner man såklart något. Jag har använt mitt lypsyl flitigt, väldigt flitigt. Men jag är lypsyloman i vanliga fall och det kan ju bara vara så att jag inte tänker på hur ofta jag verkligen smörjer. I övrigt har tungan och gommen känt konstigt torra och sträva. Men ja, det är första dagen och jag känner efter och känner efter och känner efter. Det kan vara inbillning. Det återstår att se.

Nu är dag 1 snart till ända och jag ser fram emot dag 2. Bara sjukt många dagar kvar sen!

I några år har min hudläkare velat skriva ut Roaccutan till mig. Jag har varit tveksam. Jag har velat prova allt annat först och inte varit beredd att ge upp mina resor och mitt helgliv under så lång tid. Jag har varit rädd för biverkningarna. I sommar kom jag till insikt, det är nu eller aldrig.

Jag är 31 år gammal och har de senaste tre somrarna besökt stranden max fyra gånger. Jag har gråtit mig till sömns på kvällarna och varit arg på morgnarna för att jag är trött på att alltid behöva ha skjorta på mig.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att mitt problemområde är ryggen. Ansiktet är slätt och fint och det är väldigt sällan jag får blemmor där. Men det är nog så jobbigt att ha dem på ryggen och nu är det dags. I fredags var jag åter hos min läkare, mina provsvar var bra och jag var inte gravid. Receptet skrevs och vi kör på full dos från dag ett. Det är med blandade känslor jag ger mig på detta. Tänk om min årliga höstdepp blir värre, klarar jag det? Tänk om jag inte kan träna, för att en av biverkningarna är muskelvärk? Det är ju träning jag har tänkt ägna min tid åt nu när jag inte ska ligga bakis lördagar och söndagar. Tänk om jag får problem med synen eller tappar håret? Allt det och lite till är jag rädd för. MEN. Tänk om det fungerar? Tänk om jag kommer ur det här med en fin rygg? Tänk om jag aldrig mer behöver ha så ont att jag inte kan luta mig mot sätet i bilen, stolen på jobbet eller sova på rygg? Tänk om jag kan ha på mig precis vad jag vill? HERREGUD, jag skulle vara lyckligast i världen.

Min tanke är att uppdatera denna blogg så gott som dagligen. Mest för min egen skull, för att kunna hålla koll på vad som händer. För att i tid kunna upptäcka om mitt humör sjunker. Nu är jag tveksam till att denna så ompratade biverkning verkligen hänger ihop med medicinen, men jag vill inte chansa. Men jag gör det också för alla som funderar på att äta Roaccutan, för att jag själv har läst bloggar om medicinen och varit tacksam för att de har funnits. Jag kommer inte att lägga ut några bilder. Detta för att jag i perioder har mycket blemmor/bölder, i andra perioder inga problem alls. Jag kommer alltså inte att veta förrän längre fram ifall Roaccutan verkligen hjälper mig. Jag kommer däremot att notera här hur ryggen ser ut och hur den förändras. Utan att ropa hej innan jag är över bäcken.

Dagsläge: jag fick i början på veckan ett rejält utbrott, vilket kändes jättebra för att jag i fredags kunde visa läkaren hur det ser ut, samtidigt som det såklart gör ont, kliar och ser förskräckligt ut.

Igår körde jag Sista kvällen med gänget och tog mig en rejäl fylla. Kan tyckas omoget, men det kändes bra att fira att det äntligen är dags.

Så, mina vänner, nu kör vi så det ryker!