roaccutan och jag

Det är ungefär så det känns idag. Hände en lite jobbig grej på jobbet och det kan nog påverka mig också. Känner mest: skönt att dagen är över och det är dags att sova. Måndagen är gjord, nu tar vi tisdagen.

Idag har varit en bättre dag, men långt ifrån bra. Jag har umgåtts med vänner och det är jobbigt att spela glad. Jag berättade om min bottendag igår, men för att de inte skulle känna sig obekväma låtsades jag. Till viss del. Det var superkul att träffa dem.

Idag är en riktigt dålig dag. Idag kom gråten som så många gånger hotat tränga fram. Idag lät jag det komma. Tänkte att det kanske kunde få mig att må lite bättre. Har känt mig stressad, orolig och apatisk hela dagen och i eftermiddag bröt jag totalt. Efter en stund i fosterställning med tårarna sprutande känns det lite, lite bättre. Men långt ifrån bra. Funderar på vad som är det bästa nu. Stänga av telefoner och se en glad film. Eller rycka upp mig och gå till en fest med vänner en stund. Jag vet inte. Och det stressar mig också. Jag orkar inte må såhär. Hela lördagen har förstörts. Jag kan ta det i veckorna, men snälla, låt mig ha mina helger i fred!

Jodå, träningen känns det vill jag lova. Knäna har gjort ont, men den smärtan har mattats av träningsvärken. Det var det värt, för roligt var det.

Cirkelträning idag alltså. Det kommer jag förmodligen få lida för. Idag körde vi en extrarunda på cirkeln och jag fick hoppa en hel del övningar sista rundan p.g.a. knän och höfter. Anar att jag kommer att få lida för det imorgon. Förra veckan hade jag rätt ont dagen efter och denna gången kändes det värre.

Igår när jag kliade mig på ryggen stötte jag på något som kan ha varit en liten, liten finne eller en pormask. Ont gjorde den när jag råkade riva över den. Men det är för mig helt omöjligt att se den delen av ryggen på så sätt att jag skulle kunna säga vad det är.

Dagarna rullar på och det känns fruktansvärt bra att kuren snart är över. Sju veckor kvar.

Höhö, så fyndig man kan vara.

Igår var jag då på cirkelträningen. Det gick hyfsat måste jag säga. Jag kände av höger knä lite under uppvärmningsjoggen och blev tvungen att hitta på egna övningar på vissa stationer. Jag fick hoppa över stepbrädan (vi springer upp och ner på stepbräda), utfall (knäböj däremot gick bra) och en axelövning där man drar en stång upp under hakan. Axeln har jag aldrig känt av, men det gick bara inte. Överlag tyckte jag att det gick bra och tror att jag kommer att fortsätta gå en gång i veckan. Så kan jag köra "mildare" träning utöver det.

Idag ska jag prova min cirkelträning igen.

Imorse när jag vaknade hade jag en plupp i nacken. Kan ha varit en liten, liten finne. Men den gick att fnätta bort med nageln och nu är den borta.

Tror jag. Förkylningen jag haft sen innan jul kan vara på väg att ge med sig. Förmodligen, om min spelpartner kan, tar jag tag i badmintonträningen imorgon. Och cirkelträningen på tisdag. Jag vill verkligen träna nu. Vågar inte ställa mig på vågen och se vad jul och stillasittande resulterat i, men det ser inte grannt ut ;)

Just nu känner jag ungefär Skjut mig. Det känns som att mitt huvud ska gå i tusen bitar. Och jag vet att det kan vara en dålig biverkning. Men så har jag varit så himla förkyld och annat så länge, så jag tror att det hör ihop med det. Bihåleinflammation?

Det hela började igår, under dagen på jobbet. Sen höll jag på att bryta ihop i förmiddags på jobbet och tänkte gå hem. Men att förklara mina ärenden för kollega kändes lika jobbigt som att stanna och göra själv. Men vaknar jag såhär imorgon är det jag som går till Vårdcentralen (IGEN, stammis där snart) och kollar bihålor.

Puh, läste i bipacksedeln. Lät inte så bra först med intrakraniell hypertension, men jag läste vidare och jag mår inte illa, kräks inte och ser bra. No worries, bara förkylningen som utvecklats till helvetet på jorden.

Tror jag tar mitt huvud och placerar det på kudden. Mörkt, mörkt och hållandes tummarna. Imorgon är en annan dag!

Idag tänkte jag spela badminton, förmodligen en dålig idé med lederna. Men jag ville testa och se. Och sluta om det inte gick. Men den jäkla förkylningen som jag haft sen innan jul satte käppar i hjulet.

Jag kom på några biverkningar, som jag tagit upp tidigare.

Hårbotten - torr, men inte ens i närheten av vad den varit. Använder vanligt schampo och balsam och ingen hårbottenkräm.

Torrsprickor på fingrarna - blev inget mer med dem efter jag skrev sist. Det var slut med den senaste.

Synförändringar - kan fortfarande tycka att det är lite jobbigt i vissa ljus. Hur det är med badmintonen som jag hade problem med, ja det vet jag inte riktigt.

Torra ögon - har blivit bättre, använder inga ögondroppar.

Inte mycket annat att komma med. Status Quo.

Det har varit mycket prat om leder och ledsamhet här på sistonde. Och det har ju varit det dominerande. Det som jag upplever som jobbigt. Men vad har hänt med de andra biverkningarna då?

Håret. Jag har nämt att jag fäller hår. När jag var hos min frisör för ett par veckor sedan frågade hon vad jag har gjort med mitt hår. Jag har (i vanliga fall) väldigt tjockt hår. Var tolfte vecka brukar jag tunna det, ta bort en tredjedel ungefär. Det behövs inte tunnas nu kan jag lova. Jag fäller en knytnäve hår varje gång jag tvättar håret. Jag kan inte ha håret utsläppt när jag sover. Gör jag det har jag hår trasslandes överallt. Riktigt otrevligt med hår mellan fingrar, i ansikte och på hela kroppen. Riktigt läskigt. Jag har, utan att överdriva, tappat mer än en tredjedel av mitt hår. Jag är otroligt glad att jag har tjockt hår från början!

Handeksemen finns där, konstant nuförtiden. Men de är bättre än förr. Antar att det inte är så konstigt, man diskar och duschar och tvättar händer när man varit på toa och när man snutit sig. Inte mycket att göra, mer än att smörja och försöka hålla dem varma när man är ute.

Det är knappt jag minns mer. Har det varit något annat. Om jag hinner ska jag kika tillbaka lite i bloggen. Ni får gärna påminna mig, eller ställa frågor.

Annars kör vi på som vanligt. Ännu en dag av kuren är slut och vi har en dag mindre kvar till slutet!

Fast våren låter tydligen vänta på sig. Fy tusan vad det snöar.

Men när det viner snö utanför knutarna och man inte har lust att gå ut, får man mycket annat gjort. Nu har jag klippt ner granen och jag skulle kunna sälja barr kilovis. Dags att dra fram dammsugaren tror jag.

Fortfarande inte en blemma så långt ögat kan nå! Känns riktigt, riktigt bra.

Lederna är det tyvärr samma gamla skräp med. Men, på med värmande knästrumpor så kan man gå ut och gå ändå!

Läste lite om biverkningar på internet häromdagen och jag har ju vetat det, men det känns ändå skönt att läsa att man kan vilja gråta för ingenting. Alltså, de dåliga dgarna kan jag sitta hemma och bara vilja gråta. Sen funderar jag ett tag. Vad fasen har jag att gråta över? Allt är ju bra. Det är väldigt konstigt allt som händer i kroppen och att en medicin kan ha så många olika biverkningar. Samtidigt som det är jobbigt såklart, så är det lite spännande. Och intressant. Och att vi alla reagerar så olika.

Nu ska jag återgå till barrhögen!

Ja, då var det 2011. Och jag satsar på ett bra år. Mina, inte nyårslöften, men nyårsförsök är att laga mer mat, inte stressa och inte ha dåligt samvete.

Matwise har det börjat bra. Från att aldrig laga mat, har jag nu lagat mat årets båda första dagar! Haha, hoppas det håller i sig. Leva på macka och flingor är inte så bra.

Dåligt samvete hade jag igår. Så det gick inte lika bra.... Jag har ofta dåligt samvete, över saker som jag verkligen inte behöver ha dåligt samvete för. Men, jag vill att alla ska ha det bra och försöker räcka till alla, alltid. Och det gör man inte. Och det behöver man inte ha dåligt samvete över. Så, nya tag.

Jag ska också försöka vara ute varje dag, frisk luft är fantastiskt! Så igår och idag har jag varit ute och gått. Precis sunrise - lite kortare och lugnare promenader. Man får göra det man kan om man inte kan träna fullt ut. Ev. kommer jag också prova simma.  Fast jag är inte så förtjust i det, simma bakom folk och få vatten i munnen.

Jag känner mig hoppfull inför det nya året! Jag startar det utan en enda blemma!