roaccutan och jag

Det är helt fruktansvärt, på allvar. Det kliar i ansikte, på hals och i hårbotten så jag håller på att bli tokig. Jag försöker att låta bli, för det blir inte bättre, men det är nästan omöjligt. Har tvättat håret idag, med nya schampot. Hoppas att det kan bli lite bättre när jag använt det ett tag. Annars är det jag som går raka vägen tillbaka till Apoteket och köper det där hårbottensmörjet, vad man nu kallar det. Så här kan man inte ha det.

Jag har inte fått mer akne sen igår och jag hoppas att den som jag har idag kan försvinna, eller i alla fall bli mindre och ljusare, till nästa helg. Då är vi ett stort gäng som träffades på en resa i Afrika tidigare i år som ska ha återträff. Vi ska till ett badhus. Kul. Inte. Om jag ser ut då som jag gör idag blir det inget bad för mig. Jag som älskar att bada. Inte särskilt kul att betala 170 kr och sen sitta bredvid och titta på. Äventyrsbad är det också. Jaja, jag kommer packa ner badkläder och så får vi se. De har ju sett mig förr. Fast då var jag solbränd och då syns inte aknen lika väl.

Har varit ett par deppiga dagar nu. Ljuset i mörkret är att jag kan träna, märker inte av några som helst problem med leder eller muskelvärk. Ikväll har jag cyklat 2,5 mil på motionscykeln, gjort situps och tränat biceps och triceps. Dunderskönt. Nu ska jag ladda för jogg i skogen imorgon. Längtar ut till friskluften. Kanske rent ut av ska ta mig en kvällspromenad.

Dags att gaska upp sig. Hoppas på ett mer positivt inlägg imorgon!