Sjuk
Sedan jag slutade med roaccutan har jag inte varit annat än sjuk. Influensa de två första veckorna, sjukskriven. Blev frisk till i fredags. På lördagen var jag ute på stan med vänner. Kände hur jag började få ont i huvudet och märkte att periferiseendet började försvinna. Bara att gå hem och lägga sig, migrän på intågande. Sov mellan 16-22, det var den lördagen. Låg på soffan hela dagen i söndags och hade ont i huvudet. Jobbar tre dagar. Igår låg jag på soffan och kände hur jag mådde illa. Kan hända, går säkert över. NOPE. Har haft den vidrigaste natten på väldigt länge. Har inte varit magsjuk sedan jag bodde hemma och det är ett bra tag sedan. Idag har jag bara legat på soffan och mårr risigt.
Kan jag bara få börja äta roa igen? Vet inte vilket som är värst, men nu måste jag faktiskt få vara frisk!
Knäckt
Det var vad jag blev när jag kom hem efter trevlig middag på stan igår och såg två finnar på ena kinden. Herregud vad ledsen jag blev. De var små, men större än de andra pyttesmå jag haft. Jag föreställde mig att de bara var början på återkomsten och att de idag skulle vara superstora.
Det var de såklart inte. De syns knappt idag. Och jag har lugnat mig. Puh.
Håret fortsätter falla av mig, inget nytt där. Men jag har ett tips. När jag var hos frissan sist så fönade hon mitt hår torrt och plattade det. Jag hade det i hästsvans de tre dagar som jag inte tvättade det på. Och jag kunde ha det utsläppt på nätterna utan att fälla särskilt mycket. Nästa gång jag tvättade det gjorde jag likadant. Och det verkar i alla fall vara bättre än att alltid ha det uppsatt i knut. Fällde mindre i nästa dusch.
Igår när jag kom hem på natten duschade jag. Och det var så sent och jag var så trött. Så jag orkade inte smörja in mig. Ingen skön morgon vill jag lova. Torr och fnasig och kliig överallt. Det gör vi inte om på ett tag.
Kämpa på där ute, jag är så lycklig över detta. Och det är värt det. Trots att man ibland tvivlar.
Lederna
Inte för att jag trodde att det skulle vara slut med ledvärken nu, men tänkte ändå nämna att det var same, same med höfter och knän efter en och en halv timmes promenad. Ajajaj.
Håll tummarna för att i alla fall huden har "läkt" till jag ska iväg och resa om en och en halv månad!
One week
Idag har det gått en vecka sedan jag slutade med roaccutan.
Märks ingen större skillnad. Hade jag heller inte väntat mig.
Nu går man, samtidigt som man är superglad över att det är klart, och oroar sig för att det ska komma tillbaka. Minsta lilla röda plupp får mig nervös. Undrar hur länge den känslan sitter i.
Eksemen på händerna ser lite bättre ut, det är nog det jag märkt.
Gammalt foto
Såg ett gammalt foto. Ett foto taget i somras. Två finnar på hakan, översminkade. Men synliga. Känslan jag fick när jag såg foto går inte att beskriva.
Jag minns känslan av ömmade akne, som man pillat på, som är sårig och torr om vart annat. Inte lätt att sminka så man inte ser den. Man är konstant medveten om att den är där på hakan. Att folk ser den. Man tror att de tycker att man är ofräsch.
Jag hade nästan alltid akne på hakan. Det har jag inte längre.
Jag ber till något att det inte ska komma tillbaka.
Lycka.
Dag 181 - Dagen D är här
Today's the day. Jag har ännu inte tagit de sista tabletterna. Av den enkla anledningen att jag steg upp nu. Tror bestämt att någon tog igen ett halvårs alkoholintag igår. Nej, så var det inte, men jag var uppe riktigt länge och har därför sovit precis hela dagen.
Så nu är det dags att fixa frukost och slänga i sig sina sista 60 mg roaccutan.
Jag ska försöka vara duktig och titta in här när jag märker att biverkningarna avtar. När ekesemen på händerna lägger sig och när jag kan börja träna riktigt igen. Och allt det där.
Kämpa på med era kurer, det är värt all skit när aknen försvinner! Att stiga upp på morgonen och slippa känna efter hur nacken ser ut och anpassa sin klädsel efter det är fantastiskt.
Dag 179-180 - IMORGON
Ja, imorgon. Imorgon är det halvårsdagen. Imorgon tar jag mina sista roaccutan. Som jag ser fram emot detta.
Det ska bli så spännande att se vad som händer med allt framöver. Kommer mitt hår sluta trilla? Kommer jag slippa det eviga smörjandet? Kommer läpparna sluta flaga? Kommer lederna sluta gör ont? Kommer jag sluta gråta och må dåligt? Framför allt:
Kommer jag aldrig mer ha akne nu?
Dag 178 - Mardröm
När jag har feber drömmer jag mer än vanligt. Inatt drömde jag massor. Den ena drömmer var en riktig mardröm, jag drömde att jag hade fått tillbaka min akne på haken. Jag var fruktansvärt ledsen och när jag vaknade rusade jag ut på toaletten och kollade mig i spegeln. Puh! Det var ingen sanndröm.
Idag ska jag till frissan. Ska bli spännande att se vad hon säger om mitt risiga, tunna barr. Tror att det blir till att kapa en rejäl bit idag.
Dag 174-177 - Pust
Sista självande dagarna nu.
Jag mår ganska risigt. Både psykiskt och fysiskt. Jag känner mig ensam, ändå är det det jag vill vara. Jag har inte lust med någonting, men måste ta tag i mig innan det rasar totalt. Mitt hem ser ut som kom och hjälp mig och allt känns mig övermäktigt.
Jag har gått och blivit sjuk dessutom. Feber och ont i kroppen. Det som kan vara positivt med det, är att jag faktiskt sjukskrivit mig. Jag hoppas på att vara lite piggare imorgon eller på fredag. Då är min högsta önskan att jag finner orken att städa undan här.
Det känns som att jag vill rensa ur hela mitt hem och börja på ny kula.
Måste, måste, måste fokusera på det som är bra. Fortfarande ingen akne. Slut med kuren på söndag och förhoppningsvis så småningom ett slut på de negativa tankarna.
Något annat som är bra att eksemen på händerna är mycket bättre och att jag har hittat träning som funkar utan att det gör så himla ont dagen efter. Fast det ska jag kanske slippa tänka på länge till.
Well, the struggle continues...
Dag 171-173 - Finnar i pannan
Japp, två stycken. Men de var så små att det förmodligen bara var jag som såg dem. Och de försvann på en dag. Nemas problemas.
Jag känner mig glad och solen skiner och idag tänker jag inte på torrhet, håravfall och annat trist. Idag tänker jag bara på att det imorgon bara är en vecka kvar!
Kan knappt fatta att detta halvår snart har gått.
Uppdatering två timmar senare: Fatta att det kan svänga så snabbt. Från glad, solig, peppad på allt. Till trött, ledsen, fruktansvärt ensam. Vill inte länge åka bort och äta middag. Vill stänga in mig och inte prata med någon. MÅTTE DETTA VARA ÖVER SNART! Det stjäl så fruktansvärt mycket energi. Blööö.
Dag 164-170 - Not so happy anymore
Nja, nu har jag haft några dåliga dagar.
Det händer inte mycket nytt måste jag säga. Håret fortsätter ramla av mig, örsnibbarna ser fortfarande inte okej ut, jag tappar små flikar hud i ansiktet och har därmed små röda fläckar, eksemen på händerna spänner och kliar och jag känner mig allmänt ful faktiskt. Försöker fokusera på att jag har blivit av med min akne och att det bara är 1 vecka och fem dagar kvar. Om jag inte struntar i det snart, för nu har jag ont i huvudet igen.
Åh, vad jag längtar till håret stannar på huvudet så jag kan ha håret utsläppt igen och tills jag kan få lite färg på min kropp.
Nu vill jag bara att det ska vara över.....
