roaccutan och jag

I några år har min hudläkare velat skriva ut Roaccutan till mig. Jag har varit tveksam. Jag har velat prova allt annat först och inte varit beredd att ge upp mina resor och mitt helgliv under så lång tid. Jag har varit rädd för biverkningarna. I sommar kom jag till insikt, det är nu eller aldrig.

Jag är 31 år gammal och har de senaste tre somrarna besökt stranden max fyra gånger. Jag har gråtit mig till sömns på kvällarna och varit arg på morgnarna för att jag är trött på att alltid behöva ha skjorta på mig.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att mitt problemområde är ryggen. Ansiktet är slätt och fint och det är väldigt sällan jag får blemmor där. Men det är nog så jobbigt att ha dem på ryggen och nu är det dags. I fredags var jag åter hos min läkare, mina provsvar var bra och jag var inte gravid. Receptet skrevs och vi kör på full dos från dag ett. Det är med blandade känslor jag ger mig på detta. Tänk om min årliga höstdepp blir värre, klarar jag det? Tänk om jag inte kan träna, för att en av biverkningarna är muskelvärk? Det är ju träning jag har tänkt ägna min tid åt nu när jag inte ska ligga bakis lördagar och söndagar. Tänk om jag får problem med synen eller tappar håret? Allt det och lite till är jag rädd för. MEN. Tänk om det fungerar? Tänk om jag kommer ur det här med en fin rygg? Tänk om jag aldrig mer behöver ha så ont att jag inte kan luta mig mot sätet i bilen, stolen på jobbet eller sova på rygg? Tänk om jag kan ha på mig precis vad jag vill? HERREGUD, jag skulle vara lyckligast i världen.

Min tanke är att uppdatera denna blogg så gott som dagligen. Mest för min egen skull, för att kunna hålla koll på vad som händer. För att i tid kunna upptäcka om mitt humör sjunker. Nu är jag tveksam till att denna så ompratade biverkning verkligen hänger ihop med medicinen, men jag vill inte chansa. Men jag gör det också för alla som funderar på att äta Roaccutan, för att jag själv har läst bloggar om medicinen och varit tacksam för att de har funnits. Jag kommer inte att lägga ut några bilder. Detta för att jag i perioder har mycket blemmor/bölder, i andra perioder inga problem alls. Jag kommer alltså inte att veta förrän längre fram ifall Roaccutan verkligen hjälper mig. Jag kommer däremot att notera här hur ryggen ser ut och hur den förändras. Utan att ropa hej innan jag är över bäcken.

Dagsläge: jag fick i början på veckan ett rejält utbrott, vilket kändes jättebra för att jag i fredags kunde visa läkaren hur det ser ut, samtidigt som det såklart gör ont, kliar och ser förskräckligt ut.

Igår körde jag Sista kvällen med gänget och tog mig en rejäl fylla. Kan tyckas omoget, men det kändes bra att fira att det äntligen är dags.

Så, mina vänner, nu kör vi så det ryker!