roaccutan och jag

Det har varit mycket prat om leder och ledsamhet här på sistonde. Och det har ju varit det dominerande. Det som jag upplever som jobbigt. Men vad har hänt med de andra biverkningarna då?

Håret. Jag har nämt att jag fäller hår. När jag var hos min frisör för ett par veckor sedan frågade hon vad jag har gjort med mitt hår. Jag har (i vanliga fall) väldigt tjockt hår. Var tolfte vecka brukar jag tunna det, ta bort en tredjedel ungefär. Det behövs inte tunnas nu kan jag lova. Jag fäller en knytnäve hår varje gång jag tvättar håret. Jag kan inte ha håret utsläppt när jag sover. Gör jag det har jag hår trasslandes överallt. Riktigt otrevligt med hår mellan fingrar, i ansikte och på hela kroppen. Riktigt läskigt. Jag har, utan att överdriva, tappat mer än en tredjedel av mitt hår. Jag är otroligt glad att jag har tjockt hår från början!

Handeksemen finns där, konstant nuförtiden. Men de är bättre än förr. Antar att det inte är så konstigt, man diskar och duschar och tvättar händer när man varit på toa och när man snutit sig. Inte mycket att göra, mer än att smörja och försöka hålla dem varma när man är ute.

Det är knappt jag minns mer. Har det varit något annat. Om jag hinner ska jag kika tillbaka lite i bloggen. Ni får gärna påminna mig, eller ställa frågor.

Annars kör vi på som vanligt. Ännu en dag av kuren är slut och vi har en dag mindre kvar till slutet!