Dag 112-115 - Ut med julen, in med våren.
Fast våren låter tydligen vänta på sig. Fy tusan vad det snöar.
Men när det viner snö utanför knutarna och man inte har lust att gå ut, får man mycket annat gjort. Nu har jag klippt ner granen och jag skulle kunna sälja barr kilovis. Dags att dra fram dammsugaren tror jag.
Fortfarande inte en blemma så långt ögat kan nå! Känns riktigt, riktigt bra.
Lederna är det tyvärr samma gamla skräp med. Men, på med värmande knästrumpor så kan man gå ut och gå ändå!
Läste lite om biverkningar på internet häromdagen och jag har ju vetat det, men det känns ändå skönt att läsa att man kan vilja gråta för ingenting. Alltså, de dåliga dgarna kan jag sitta hemma och bara vilja gråta. Sen funderar jag ett tag. Vad fasen har jag att gråta över? Allt är ju bra. Det är väldigt konstigt allt som händer i kroppen och att en medicin kan ha så många olika biverkningar. Samtidigt som det är jobbigt såklart, så är det lite spännande. Och intressant. Och att vi alla reagerar så olika.
Nu ska jag återgå till barrhögen!
Men när det viner snö utanför knutarna och man inte har lust att gå ut, får man mycket annat gjort. Nu har jag klippt ner granen och jag skulle kunna sälja barr kilovis. Dags att dra fram dammsugaren tror jag.
Fortfarande inte en blemma så långt ögat kan nå! Känns riktigt, riktigt bra.
Lederna är det tyvärr samma gamla skräp med. Men, på med värmande knästrumpor så kan man gå ut och gå ändå!
Läste lite om biverkningar på internet häromdagen och jag har ju vetat det, men det känns ändå skönt att läsa att man kan vilja gråta för ingenting. Alltså, de dåliga dgarna kan jag sitta hemma och bara vilja gråta. Sen funderar jag ett tag. Vad fasen har jag att gråta över? Allt är ju bra. Det är väldigt konstigt allt som händer i kroppen och att en medicin kan ha så många olika biverkningar. Samtidigt som det är jobbigt såklart, så är det lite spännande. Och intressant. Och att vi alla reagerar så olika.
Nu ska jag återgå till barrhögen!
Kommentarer
Trackback
