Dag 137-138 - At the bottom
Idag är en riktigt dålig dag. Idag kom gråten som så många gånger hotat tränga fram. Idag lät jag det komma. Tänkte att det kanske kunde få mig att må lite bättre. Har känt mig stressad, orolig och apatisk hela dagen och i eftermiddag bröt jag totalt. Efter en stund i fosterställning med tårarna sprutande känns det lite, lite bättre. Men långt ifrån bra. Funderar på vad som är det bästa nu. Stänga av telefoner och se en glad film. Eller rycka upp mig och gå till en fest med vänner en stund. Jag vet inte. Och det stressar mig också. Jag orkar inte må såhär. Hela lördagen har förstörts. Jag kan ta det i veckorna, men snälla, låt mig ha mina helger i fred!
Nu tänker jag sätta på min gladlista på Spotify, skruva upp volymen riktigt mycket, tända lampor och få undan mörkret, ta en dusch och kanske gå ut en runda. Känns som att jag står inför en bergsvägg. Men inget blir bättre av att stå kvar. Det är bara att bita ihop och börja klättra. Jag tror det är bättre där uppe. Hoppas jag orkar hela vägen upp.
Igår skulle jag bloggat om handeksemen som kommit tillbaka, men jag orkade inte.
Jag skulle också berättat om min rygg. Låg i sängen och skulle lösa korsord. La mig på magen och skulle hålla överkroppen uppe genom att ha armbågarna i sängen. DET GÅR INTE! Fruktansvärt ont gör det. Är det p.g.a. medicinen? Vem kan hjälpa mig med detta? Är det bäst att vänta med det tills kuren är slut och se om det försvinner, ska jag prata med min massör eller ska jag vända mig någon annan stans? Det jag vet är. Idag tänker jag inte göra något åt det. Jag orkar inte.
Fan!
Kommentarer
Trackback
