Dag 181 - Dagen D är här
Today's the day. Jag har ännu inte tagit de sista tabletterna. Av den enkla anledningen att jag steg upp nu. Tror bestämt att någon tog igen ett halvårs alkoholintag igår. Nej, så var det inte, men jag var uppe riktigt länge och har därför sovit precis hela dagen.
Så nu är det dags att fixa frukost och slänga i sig sina sista 60 mg roaccutan.
Jag ska försöka vara duktig och titta in här när jag märker att biverkningarna avtar. När ekesemen på händerna lägger sig och när jag kan börja träna riktigt igen. Och allt det där.
Kämpa på med era kurer, det är värt all skit när aknen försvinner! Att stiga upp på morgonen och slippa känna efter hur nacken ser ut och anpassa sin klädsel efter det är fantastiskt.
Dag 179-180 - IMORGON
Ja, imorgon. Imorgon är det halvårsdagen. Imorgon tar jag mina sista roaccutan. Som jag ser fram emot detta.
Det ska bli så spännande att se vad som händer med allt framöver. Kommer mitt hår sluta trilla? Kommer jag slippa det eviga smörjandet? Kommer läpparna sluta flaga? Kommer lederna sluta gör ont? Kommer jag sluta gråta och må dåligt? Framför allt:
Kommer jag aldrig mer ha akne nu?
Dag 178 - Mardröm
När jag har feber drömmer jag mer än vanligt. Inatt drömde jag massor. Den ena drömmer var en riktig mardröm, jag drömde att jag hade fått tillbaka min akne på haken. Jag var fruktansvärt ledsen och när jag vaknade rusade jag ut på toaletten och kollade mig i spegeln. Puh! Det var ingen sanndröm.
Idag ska jag till frissan. Ska bli spännande att se vad hon säger om mitt risiga, tunna barr. Tror att det blir till att kapa en rejäl bit idag.
Dag 174-177 - Pust
Sista självande dagarna nu.
Jag mår ganska risigt. Både psykiskt och fysiskt. Jag känner mig ensam, ändå är det det jag vill vara. Jag har inte lust med någonting, men måste ta tag i mig innan det rasar totalt. Mitt hem ser ut som kom och hjälp mig och allt känns mig övermäktigt.
Jag har gått och blivit sjuk dessutom. Feber och ont i kroppen. Det som kan vara positivt med det, är att jag faktiskt sjukskrivit mig. Jag hoppas på att vara lite piggare imorgon eller på fredag. Då är min högsta önskan att jag finner orken att städa undan här.
Det känns som att jag vill rensa ur hela mitt hem och börja på ny kula.
Måste, måste, måste fokusera på det som är bra. Fortfarande ingen akne. Slut med kuren på söndag och förhoppningsvis så småningom ett slut på de negativa tankarna.
Något annat som är bra att eksemen på händerna är mycket bättre och att jag har hittat träning som funkar utan att det gör så himla ont dagen efter. Fast det ska jag kanske slippa tänka på länge till.
Well, the struggle continues...
Dag 171-173 - Finnar i pannan
Japp, två stycken. Men de var så små att det förmodligen bara var jag som såg dem. Och de försvann på en dag. Nemas problemas.
Jag känner mig glad och solen skiner och idag tänker jag inte på torrhet, håravfall och annat trist. Idag tänker jag bara på att det imorgon bara är en vecka kvar!
Kan knappt fatta att detta halvår snart har gått.
Uppdatering två timmar senare: Fatta att det kan svänga så snabbt. Från glad, solig, peppad på allt. Till trött, ledsen, fruktansvärt ensam. Vill inte länge åka bort och äta middag. Vill stänga in mig och inte prata med någon. MÅTTE DETTA VARA ÖVER SNART! Det stjäl så fruktansvärt mycket energi. Blööö.
Dag 164-170 - Not so happy anymore
Nja, nu har jag haft några dåliga dagar.
Det händer inte mycket nytt måste jag säga. Håret fortsätter ramla av mig, örsnibbarna ser fortfarande inte okej ut, jag tappar små flikar hud i ansiktet och har därmed små röda fläckar, eksemen på händerna spänner och kliar och jag känner mig allmänt ful faktiskt. Försöker fokusera på att jag har blivit av med min akne och att det bara är 1 vecka och fem dagar kvar. Om jag inte struntar i det snart, för nu har jag ont i huvudet igen.
Åh, vad jag längtar till håret stannar på huvudet så jag kan ha håret utsläppt igen och tills jag kan få lite färg på min kropp.
Nu vill jag bara att det ska vara över.....
Dag 162-163 - Mimimimimimi
Jag är helt uppspelt hela tiden! Vilken skillnad mot för bara ett litet tag sedan då jag ville gråta för det mesta, men samlade ihop alla tillfällen till ett enda och tog en halvdag i soffan. Ihopkurad, med tårarna forsande.
Tänk, att på söndag har jag bara två veckor kvar. Och. DET ÄR LJUST NÄR JAG KÖR TILL JOBBET! Och. DET ÄR LJUST NÄR JAG KÖR HEM FRÅN JOBBET! Fattar solen egentligen vilken makt den har över mig?
I skuggan finns handeksemen, som blivit ganska jobbiga igen. Mungiporna flagar åter som förr. Jag är torr som fnöske på ryggen (som jag knappt smort på hela tiden) och det kliar och spänner. Mina hål i öronen är superröda och ömma efter två dagar med örhängen i (jag älskar ju örhängen och kunde inte låta bli).
Men inget av det där spelar någon roll. För jag vill ändå sjunga, dansa och skratta och le hela tiden.
Hoppas jag inte hinner dala igen innan jag är klar....
Dag 156-161 - Glada dagar
Tiden springer iväg, trodde absolut inte att det var så länge sedan jag bloggade. Ber om ursäkt för det. Å andra sidan har jag inte mycket att komma med.
Den skillnad jag känner är att jag är gladare. Har inte varit nära tårar på ett tag nu, vilket känns mycket mycket bra. Hoppas det håller i sig nu. De TRE sista veckorna! Jag vill bara sjunga och dansa när jag tänker på det. Snart, snart, snart är det över och jag hoppas att allt återgår till normaltillstånd snabbare än blixten.
Särskilt det här med att jag tappar hår. Så sjukt obehagligt när det rinner hår längs benen hela tiden när jag duschar. Brr....
Annars har jag lite eksem på händerna, inte så konstigt då det blivit kallare igen. Igår var jag ute och gick strax över en timme. Låg pall i soffan resten av kvällen, ryggen gjorde ont.
Ingen akne så längt ögat kan nå.
Nu ser jag fram emot att se hur kroppen reagerar när jag slutar mata den med roaccutan. Förhoppningsvis är det på ett bra sätt!
Dag 155 - Handlederna!
Himmel vad ont jag har i handlederna idag! Vänster brukar vara ganska kass och gör ont mest hela tiden, men idag har det varit båda. Antar att det där med badminton kan vara lite skurken i dramat. Hoppas innerligt att det är bättre imorgon.
Ingen träning idag i alla fall.
Eksemen på halsen har mattats och syns bara lite grann idag. Skönt.
Dag 154 - Eksem
Jag har känt till och från under kuren att det har kliat och varit lite torrt under hakan, på halsen. Idag ser jag inte klok ut. Duschade nu efter att ha spelat badminton och jag har illröda fläckar och områden på halsen, ner mot bröstet och ut på armarna. Svider rejält. Undrar vad som utlöser, jag använder ju samma tvål som hela tiden. Såklart utan parfym. Jaja, det lägger sig väl. Hoppas att det inte har att göra med att jag hade örhängen på mig igår för första gången på säkert tre månader (blev helt sårig och torr, som nickelallergi när jag hade det). Äsch, det är säkert bara en blandning av lite ansträngning, kyla ute och varm dusch.
Annars har jag haft ruskigt ont i ryggen idag, varit stel. Inte särskilt lätt att spela badminton då, med alla ryggrörelser fram och bak och åt sidan. Men skönt att röra lite på sig var det.
Har inte alls med saken att göra, men idag har jag fått min ledighet beviljad! 6,5 vecka. Asia here I come!
Dag 151-153 - Snabba svängar
På en kvart svängde jag idag från superglad till superledsen, arg och orolig. Hur kan det gå så snabbt? Solen skiner och jag var iväg på lite äventyr. På väg hem från utflykten svängde humöret och nu är det bara så jäkla jobbigt. Måste försöka tänka på något annat. Ska försöka hitta en glad och ljus film och bara tänka på den. Fan.
Igår och idag har jag i övrigt haft ont i mina handleder. Så ont att det har varit svårt att läsa bok, för då håller jag tydligen inte handleden rakt. Önskar jag hade ett handledsskydd som höll dem raka hela tiden.
Annars har ledvärken inte varit så jobbig på sistone. Förutom igår då jag var ute och gick i en och en halv timme. Det var allt lite stelt på kvällen.
Idag är det exakt på dagen och datumet en månad/fyra veckor kvar av kuren. Måtte allt rea till sig sen!
Nä, dags att ta tag i det här humöret nu!
Dag 149-150 - Lättare steg idag än igår
Jodå, visst fick jag känna på ont i knäna igår efter träningen i tisdags. Rejält ont, men som innan hade jag en träningsvärk också. Och jag brukar låtsas att det är det jag har i knäna också. Känns bättre så.
Idag såg jag något som såg ut som en liten pormask på nyckelbenet. Klämde. Och det var det ynkligaste. Typ ingenting.
Jag funderar ofta på den här medicinen. Vem har kommit på att just detta botar akne? Vem kom på en medicin som påverkar en så mycket, både fysiskt och psykiskt? Vad är det man stoppar i sig? Inte vet jag, men jag gillar den.
Något annat jag gillar. Mina nya boots!
Dag 146-148 - Dagarna rusar
Dagarna går jättefort nu. Mindre än fem veckor kvar. Känns riktigt, riktigt bra.
I helgen tror jag knappt att jag gick utanför dörrarna. Jag ville inte braka ihop som förra helgen och hade inget planerat. Jag gjorde det jag kände för just för stunden. Så välbehövligt!
Huvudet känns ganska okej. Det går i perioder det där. Jag knaprar på tills nästa runda tänker jag :)
Idag har jag varit och tränat. Nu har jag lärt mig vilka övningar jag inte kan göra och har inte haft ont i knän eller höfter en enda gång under tiden. Det kommer förmodligen kännas imorgon, men det känns bra att det inte gjorde ont när jag var igång.
Fortfarande ingen akne. Jag speglar ryggen ofta och det gör mig så himla glad!
Hoppas verkligen att det stämmer det där med att kroppen och huden återhämtar sig på två månader. Precis två månader efter kommer jag nämligen att bege mig på en långresa till sol och vandring och ÄVENTYR!
Mycket att se fram emot. Känner mig glad. Skönt.
Dag 142-145 - Lättare huvud
Huvudvärken höll i sig och precis som förra gången hjälpte ingenting. Igår stod jag inte ut längre och hoppade över tabletterna till frukosten. Men tycker det är lite jobbigt att missa en dag och tog dem senare på kvällen. Då hade huvudvärken varit borta hela dagen och än så länge har den inte dykt upp igen.
Jag har mått bättre till humöret de senaste dagarna och det känns bra. Har ingen lust alls att gråta bort fler lördagar.
Imorgon! Då har jag bara fem veckor kvar! Wiiiieeeehaaaaa!
Dag 141 - Ett evigt gnäll
Är det inte det ena, är det det andra.
Humöret har varit bättre, jag har känt mig pigg idag. MEN. Nu har jag fått ont i huvudet igen. Precis som sist. Inget hjälper. Inte att dricka mer vatten. Inte frisk luft. Inga tabletter. Ingenting. Började igår. Blir tokig.
Känns som att jag mest gnäller nowadays.
Men det faktum att jag inte har en enda böld på min kropp gör att det är värt allt!
Sex veckor kvar, keeping the spirit up.
Dag 140 - Det går an
Det är ungefär så det känns idag. Hände en lite jobbig grej på jobbet och det kan nog påverka mig också. Känner mest: skönt att dagen är över och det är dags att sova. Måndagen är gjord, nu tar vi tisdagen.
En dag i taget.
Dag 139 - Spela glad
Idag har varit en bättre dag, men långt ifrån bra. Jag har umgåtts med vänner och det är jobbigt att spela glad. Jag berättade om min bottendag igår, men för att de inte skulle känna sig obekväma låtsades jag. Till viss del. Det var superkul att träffa dem.
Nu är jag helt slut. Måtte imorgon vara en gladdag!
Dag 137-138 - At the bottom
Idag är en riktigt dålig dag. Idag kom gråten som så många gånger hotat tränga fram. Idag lät jag det komma. Tänkte att det kanske kunde få mig att må lite bättre. Har känt mig stressad, orolig och apatisk hela dagen och i eftermiddag bröt jag totalt. Efter en stund i fosterställning med tårarna sprutande känns det lite, lite bättre. Men långt ifrån bra. Funderar på vad som är det bästa nu. Stänga av telefoner och se en glad film. Eller rycka upp mig och gå till en fest med vänner en stund. Jag vet inte. Och det stressar mig också. Jag orkar inte må såhär. Hela lördagen har förstörts. Jag kan ta det i veckorna, men snälla, låt mig ha mina helger i fred!
Nu tänker jag sätta på min gladlista på Spotify, skruva upp volymen riktigt mycket, tända lampor och få undan mörkret, ta en dusch och kanske gå ut en runda. Känns som att jag står inför en bergsvägg. Men inget blir bättre av att stå kvar. Det är bara att bita ihop och börja klättra. Jag tror det är bättre där uppe. Hoppas jag orkar hela vägen upp.
Igår skulle jag bloggat om handeksemen som kommit tillbaka, men jag orkade inte.
Jag skulle också berättat om min rygg. Låg i sängen och skulle lösa korsord. La mig på magen och skulle hålla överkroppen uppe genom att ha armbågarna i sängen. DET GÅR INTE! Fruktansvärt ont gör det. Är det p.g.a. medicinen? Vem kan hjälpa mig med detta? Är det bäst att vänta med det tills kuren är slut och se om det försvinner, ska jag prata med min massör eller ska jag vända mig någon annan stans? Det jag vet är. Idag tänker jag inte göra något åt det. Jag orkar inte.
Fan!
Dag 135-136 - Träningsvärk
Jodå, träningen känns det vill jag lova. Knäna har gjort ont, men den smärtan har mattats av träningsvärken. Det var det värt, för roligt var det.
Inga fler pluppar och idag har jag dragit naglarna över ansiktet för att förhoppningsvis slippa en del flagor.
Annars är det frid och fröjd. Har hämtat ut sista paketen roa och ser ljuset i tunneln!
Dag 134 - Det här kommer jag att få faaan för
Cirkelträning idag alltså. Det kommer jag förmodligen få lida för. Idag körde vi en extrarunda på cirkeln och jag fick hoppa en hel del övningar sista rundan p.g.a. knän och höfter. Anar att jag kommer att få lida för det imorgon. Förra veckan hade jag rätt ont dagen efter och denna gången kändes det värre.
Vill också, ifall någon av er inte läser kommentarerna på bloggen, publicera en av dem här. Jag hade ingen aning om det och är mycket tacksam för informationen:
"Hej, förstår dig helt är på min 8onde dag nu och inget har hänt än :P men som sagt 2 st på så långtid är ju inget !: ) sen när du slutar med roa så kan man få "post-accutane" utbrott som läker och sen är de all good :)sök lite på youtube en kille som kallar sig samismurf hade ett sånt utbrott och han ser hur fin som helst ut efter de"
Tack Patrik.
