Dag 162-163 - Mimimimimimi
Jag är helt uppspelt hela tiden! Vilken skillnad mot för bara ett litet tag sedan då jag ville gråta för det mesta, men samlade ihop alla tillfällen till ett enda och tog en halvdag i soffan. Ihopkurad, med tårarna forsande.
Tänk, att på söndag har jag bara två veckor kvar. Och. DET ÄR LJUST NÄR JAG KÖR TILL JOBBET! Och. DET ÄR LJUST NÄR JAG KÖR HEM FRÅN JOBBET! Fattar solen egentligen vilken makt den har över mig?
I skuggan finns handeksemen, som blivit ganska jobbiga igen. Mungiporna flagar åter som förr. Jag är torr som fnöske på ryggen (som jag knappt smort på hela tiden) och det kliar och spänner. Mina hål i öronen är superröda och ömma efter två dagar med örhängen i (jag älskar ju örhängen och kunde inte låta bli).
Men inget av det där spelar någon roll. För jag vill ändå sjunga, dansa och skratta och le hela tiden.
Hoppas jag inte hinner dala igen innan jag är klar....
Kommentarer
Trackback
