roaccutan och jag

Igår när jag kliade mig på ryggen stötte jag på något som kan ha varit en liten, liten finne eller en pormask. Ont gjorde den när jag råkade riva över den. Men det är för mig helt omöjligt att se den delen av ryggen på så sätt att jag skulle kunna säga vad det är.

Dagarna rullar på och det känns fruktansvärt bra att kuren snart är över. Sju veckor kvar.

Höhö, så fyndig man kan vara.

Igår var jag då på cirkelträningen. Det gick hyfsat måste jag säga. Jag kände av höger knä lite under uppvärmningsjoggen och blev tvungen att hitta på egna övningar på vissa stationer. Jag fick hoppa över stepbrädan (vi springer upp och ner på stepbräda), utfall (knäböj däremot gick bra) och en axelövning där man drar en stång upp under hakan. Axeln har jag aldrig känt av, men det gick bara inte. Överlag tyckte jag att det gick bra och tror att jag kommer att fortsätta gå en gång i veckan. Så kan jag köra "mildare" träning utöver det.

Idag ska jag prova min cirkelträning igen.

Imorse när jag vaknade hade jag en plupp i nacken. Kan ha varit en liten, liten finne. Men den gick att fnätta bort med nageln och nu är den borta.

Tror jag. Förkylningen jag haft sen innan jul kan vara på väg att ge med sig. Förmodligen, om min spelpartner kan, tar jag tag i badmintonträningen imorgon. Och cirkelträningen på tisdag. Jag vill verkligen träna nu. Vågar inte ställa mig på vågen och se vad jul och stillasittande resulterat i, men det ser inte grannt ut ;)

Just nu känner jag ungefär Skjut mig. Det känns som att mitt huvud ska gå i tusen bitar. Och jag vet att det kan vara en dålig biverkning. Men så har jag varit så himla förkyld och annat så länge, så jag tror att det hör ihop med det. Bihåleinflammation?

Det hela började igår, under dagen på jobbet. Sen höll jag på att bryta ihop i förmiddags på jobbet och tänkte gå hem. Men att förklara mina ärenden för kollega kändes lika jobbigt som att stanna och göra själv. Men vaknar jag såhär imorgon är det jag som går till Vårdcentralen (IGEN, stammis där snart) och kollar bihålor.

Puh, läste i bipacksedeln. Lät inte så bra först med intrakraniell hypertension, men jag läste vidare och jag mår inte illa, kräks inte och ser bra. No worries, bara förkylningen som utvecklats till helvetet på jorden.

Tror jag tar mitt huvud och placerar det på kudden. Mörkt, mörkt och hållandes tummarna. Imorgon är en annan dag!

Idag tänkte jag spela badminton, förmodligen en dålig idé med lederna. Men jag ville testa och se. Och sluta om det inte gick. Men den jäkla förkylningen som jag haft sen innan jul satte käppar i hjulet.

Jag kom på några biverkningar, som jag tagit upp tidigare.

Hårbotten - torr, men inte ens i närheten av vad den varit. Använder vanligt schampo och balsam och ingen hårbottenkräm.

Torrsprickor på fingrarna - blev inget mer med dem efter jag skrev sist. Det var slut med den senaste.

Synförändringar - kan fortfarande tycka att det är lite jobbigt i vissa ljus. Hur det är med badmintonen som jag hade problem med, ja det vet jag inte riktigt.

Torra ögon - har blivit bättre, använder inga ögondroppar.

Inte mycket annat att komma med. Status Quo.

Det har varit mycket prat om leder och ledsamhet här på sistonde. Och det har ju varit det dominerande. Det som jag upplever som jobbigt. Men vad har hänt med de andra biverkningarna då?

Håret. Jag har nämt att jag fäller hår. När jag var hos min frisör för ett par veckor sedan frågade hon vad jag har gjort med mitt hår. Jag har (i vanliga fall) väldigt tjockt hår. Var tolfte vecka brukar jag tunna det, ta bort en tredjedel ungefär. Det behövs inte tunnas nu kan jag lova. Jag fäller en knytnäve hår varje gång jag tvättar håret. Jag kan inte ha håret utsläppt när jag sover. Gör jag det har jag hår trasslandes överallt. Riktigt otrevligt med hår mellan fingrar, i ansikte och på hela kroppen. Riktigt läskigt. Jag har, utan att överdriva, tappat mer än en tredjedel av mitt hår. Jag är otroligt glad att jag har tjockt hår från början!

Handeksemen finns där, konstant nuförtiden. Men de är bättre än förr. Antar att det inte är så konstigt, man diskar och duschar och tvättar händer när man varit på toa och när man snutit sig. Inte mycket att göra, mer än att smörja och försöka hålla dem varma när man är ute.

Det är knappt jag minns mer. Har det varit något annat. Om jag hinner ska jag kika tillbaka lite i bloggen. Ni får gärna påminna mig, eller ställa frågor.

Annars kör vi på som vanligt. Ännu en dag av kuren är slut och vi har en dag mindre kvar till slutet!

Fast våren låter tydligen vänta på sig. Fy tusan vad det snöar.

Men när det viner snö utanför knutarna och man inte har lust att gå ut, får man mycket annat gjort. Nu har jag klippt ner granen och jag skulle kunna sälja barr kilovis. Dags att dra fram dammsugaren tror jag.

Fortfarande inte en blemma så långt ögat kan nå! Känns riktigt, riktigt bra.

Lederna är det tyvärr samma gamla skräp med. Men, på med värmande knästrumpor så kan man gå ut och gå ändå!

Läste lite om biverkningar på internet häromdagen och jag har ju vetat det, men det känns ändå skönt att läsa att man kan vilja gråta för ingenting. Alltså, de dåliga dgarna kan jag sitta hemma och bara vilja gråta. Sen funderar jag ett tag. Vad fasen har jag att gråta över? Allt är ju bra. Det är väldigt konstigt allt som händer i kroppen och att en medicin kan ha så många olika biverkningar. Samtidigt som det är jobbigt såklart, så är det lite spännande. Och intressant. Och att vi alla reagerar så olika.

Nu ska jag återgå till barrhögen!

Ja, då var det 2011. Och jag satsar på ett bra år. Mina, inte nyårslöften, men nyårsförsök är att laga mer mat, inte stressa och inte ha dåligt samvete.

Matwise har det börjat bra. Från att aldrig laga mat, har jag nu lagat mat årets båda första dagar! Haha, hoppas det håller i sig. Leva på macka och flingor är inte så bra.

Dåligt samvete hade jag igår. Så det gick inte lika bra.... Jag har ofta dåligt samvete, över saker som jag verkligen inte behöver ha dåligt samvete för. Men, jag vill att alla ska ha det bra och försöker räcka till alla, alltid. Och det gör man inte. Och det behöver man inte ha dåligt samvete över. Så, nya tag.

Jag ska också försöka vara ute varje dag, frisk luft är fantastiskt! Så igår och idag har jag varit ute och gått. Precis sunrise - lite kortare och lugnare promenader. Man får göra det man kan om man inte kan träna fullt ut. Ev. kommer jag också prova simma.  Fast jag är inte så förtjust i det, simma bakom folk och få vatten i munnen.

Jag känner mig hoppfull inför det nya året! Jag startar det utan en enda blemma!

Ja, vad ska man säga. Nu är jag lite down igen. Läste en väns blogg idag och är så lycklig för allt fint som händer henne, är så glad för hennes skull. Gladheten ledde till en lyckotår för hennes skull. Sen var det som att tåren fastnade, men omvandlades till en ledsentår. Fast jag vet inte varför. Jag har haft en kul kväll och imorgon är det nyårsafton. Allt är bra och ändå känns det ledset. Det är ledsamt. Men om det funkar som innan, så är jag snart uppe igen. Jag längtar dit.

Är riktigt trött på det här med lederna nu. Och att jag inte kan träna. Jag tror jag ska ta och prata med läkare och någon träningstyp som kan hjälpa mig hitta något som funkar och som inte skadar. Just nu sitter jag bara på soffan och fikar och äter snask.

Ryggen är snustorr och då menar jag verkligen snustorr. Några småfinnar har dykt upp. Både på ryggen och på bröstet. Man tycker det är lite jobbigt nu, så här långt i kuren och blir lite nervös över slutresultatet. Jag är i alla fall glad att min läkare har skrivit ut ett helt halvår. Om han hade gått på maxdosen för min vikt hade jag bara haft en månad kvar. Nu är det bara att hålla tummarna för att det här funkar. Tänk vad besviken man skulle bli. Om det blir samma igen sen. När man gjort allt detta.

Nä, imorgon är det jag som avger ett nyårslöfte. Verkligen kolla vad jag kan göra med lederna och rycker upp mig! Nytt år, nya tag.

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år, så hörs vi 2011!

Då var julen över för denna gången och jag är tillbaka på jobbet.

Juldagen, första gången jag drack alkohol sedan 11 september. Tyckte det skulle bli lite spännande. Trodde jag skulle bli berusad på hyfsat lite. Så var inte fallet. Öl slank ner, vin slank ner, jag höll mig borta från starkspriten, men när ölen tog slut i baren drack jag minsann en GT. Jag hade en mycket rolig kväll. Dagen efter vaknade jag och insåg att jag inte saknat bakfyllan :) Jag är ändå ganska förskonad från illamående och huvudvärk. Är bara så in i bänken törstig och trött.

Jag har haft en finne till på ryggen. Kan det ha att göra med att jag åt ett halvt kilo sjöfrukter på två dagar? För jag tycker det har kommit två tätt nu. Äsch, ska inte sitta här och må dåligt över två finnar på en vecka. Men vad man vänjer sig snabbt vid att de är borta.

På juldagen var jag och mamma ute och gick. Kallt var det. Och fy vad det känns i knäna! Ska jag ut och traska några längre rundor får det bli lite varmare ute. Är riktigt stel i ryggen och känner mig hemskt gammal. Men, men bara att bita ihop. Förhoppningsvis försvinner de där krämporna sen.

Annars inget nytt på biverkningsfronten. Märker att jag blir mycket lättare torr i ansiktet när det är så kallt bara.

Hoppas ni haft en underbar jul!

Ny är det mycket jul som gäller. Ska alldeles strax iväg och mysa med guddottern. Imorgon bär det av mot barndomshemmen. Sen är det juldagsfest och andra traditioner på annandagen.

Men jag vill önska er en riktigt GOD JUL!

Vi hörs när jag har firat klart.

Gick till vårdcentralen idag, på drop-in. Med ett rör kiss i handen. Träffade en söt sköterska som talade om för mig att jag inte har några barn i magen och ingen UVI. Det är både bra och dåligt att jag inte har UVI. Bra, för då är inget knas med njurar. Dåligt, för det betyder att det kanske kommer att göra såhär ont resten av tiden. Det hoppas vi inte på. Ibland är det superdåligt och gör jätteont och ibland gör det mindre ont. Idag har jag återigen varit och nallat i Ibumetinförpackningen. Imorgon hoppas jag slippa.

Det där med att jag inte har några barn i magen. Det trodde jag inte. Tänkte bara att när jag ändå är och lämnar kiss kan jag lika bra kolla. Mer var det inte med det.

Att 18 minusgrader inte gör ledvärk bättre kan jag konstatera efter att, i strumpbyxor, ha gått en bit mellan bil och kontor. Ska det användas strumpbyxor i detta väder något mer är det mjukisar/termobyxor/något annat över som gäller!

Och. Det är dag 100 idag. Det känns finemang!

Bara att inse, blir tvungen att försöka hålla mig lugn. Idag har jag haft så ont i ländryggen att jag knappt kunnat stå upp. Vad är det liksom? Fick ta till Ibumetin för att kunna åka och handla.

Men, jag tror att jag ska kolla en sak, ang. det där med ryggen. När jag tog de första proverna, innan kuren, sa min hudläkare att jag hade urinvägsinfektion. Men då jag inte kände någonting av det sa han att jag inte behövde medicinera mot det. De två sista veckorna har jag till och från haft symptom på UVI, det har periodvis svidit när jag kissar och jag har känt mig kissig ofta. Det har dock försvunnit om jag har druckit massa vatten och te och så har det hållt sig borta några dagar innan jag har känt av det igen. Idag började jag tänka på om jag har gått med det sen jag startade kuren. Och läser att det kan krypa upp till njurarna. Och de sitter ju där, vid ländryggen. Imorgon är det jag som ringer vårdcentralen.

Föresten, har inte talat om att eksemen på händerna är nästan helt borta sen några dagar. Mycket skönt.

Inga nya torrsprickor sen näsan heller.

Det rullar på. Med ledvärk, uppåner-humör och torrhet.

I förgår såg jag några röda fläckar i pannan. De var inte där på morgonen utan kom under dagen. Det ser ut som att små bitar hud bara trillat av. Antar att det r pga. kylan ute. Lite torrare märker jag ju att jag blir, men försöker smörja så att det inte blir för illa.

Finnen nere på ryggen har gett med sig, sist jag skrev om den var sista gången den gick att klämma. Nu torkar den bort. Inga nya verkar vara på gång.

Torrsprickor får jag nya då och då. Sist fick jag en på näsan! Jag skulle snyta mig igår när jag kom till jobbet och då sprack det på "strängen" mellan näsborrarna. Antar att jag inte smörjer där så ofta. Det ska jag börja med! Det gjorde riktigt ont och i detta vädret snyter jag mig ganska ofta. Ajaj.

Får se om jag provar en runda på motionscykeln idag när jag har plockat in granen som står översnöad på balkongen. Eller stannar jag i den mjuka sköna soffan och dricker glögg. Det är ju ändå jul.

Hoppas ni har en mysig lördag, det ska jag ha!

Den där finnen på nedre delen av ryggen. Den är fortfarande kvar. Och trots tömning igår, fick jag tömma idag igen. Usch, det låter äckligt. Nu är man ju lite van vid att det bara blir torra små finnar som försvinner på en dag eller två. Men den här har jag haft i tre dagar nu och den har inte blivit mindre.

Idag har varit en bättre dag. Tröttsamt med det här upp och nerandet måste jag säga. fast jag är såklart glad att igår inte utvecklades till något liknande förrförra veckan. Får se hur det känns imorgon.

Känner fortfarande av träningen i lederna, som värker lite mer än då jag höll uppe med träningen. Som piggelinen skriver i kommentar till förra inlägget så kommer jag nu, då det är uppehåll i både badminton och cirkelträning, att fokusera på motionscykel (får se om knäna håller, det gjorde ju lite ont innan när jag cyklade) och promenader i lugnare tempo. Tror också att humöret kan hänga lite på det. Jag är van att röra på mig och tycker om det. Därför kändes det så konstigt att det gjorde mig ledsen igår. Fast det kan ju hänga ihop med att jag innerst inne visste att det skulle leda till värk.

Jag kom på häromdagen att jag skriver om biverkningar som dyker upp, men är lite sämre på att uppdatera status på dem. Ofta är det så att jag nog glömmer, när de väl försvinner. Fråga om det är något ni undrar över.