roaccutan och jag

Gick till vårdcentralen idag, på drop-in. Med ett rör kiss i handen. Träffade en söt sköterska som talade om för mig att jag inte har några barn i magen och ingen UVI. Det är både bra och dåligt att jag inte har UVI. Bra, för då är inget knas med njurar. Dåligt, för det betyder att det kanske kommer att göra såhär ont resten av tiden. Det hoppas vi inte på. Ibland är det superdåligt och gör jätteont och ibland gör det mindre ont. Idag har jag återigen varit och nallat i Ibumetinförpackningen. Imorgon hoppas jag slippa.

Det där med att jag inte har några barn i magen. Det trodde jag inte. Tänkte bara att när jag ändå är och lämnar kiss kan jag lika bra kolla. Mer var det inte med det.

Att 18 minusgrader inte gör ledvärk bättre kan jag konstatera efter att, i strumpbyxor, ha gått en bit mellan bil och kontor. Ska det användas strumpbyxor i detta väder något mer är det mjukisar/termobyxor/något annat över som gäller!

Och. Det är dag 100 idag. Det känns finemang!