roaccutan och jag

Tji fick jag, som trodde jag sluppit undan tröttheten! Igår sov jag mellan 02.00 och 12.00. Tio timmar. Tänkte att det var okej, det har varit ganska mycket i veckan och trodde att det var därför. Igår gick jag och la mig klockan 00.00. Jag ställde klockan på 09.30. Trodde nog att jag skulle vakna innan, men ställde klockan utifall att. Jag skulle gå en morgonpromenad, äta god lång frukost, städa, jogga, åka till mamma och låta småbröderna byta till vinterdäck på bilen. Massa planer med andra ord. Vet ni när jag vaknade? 13.00! Jag var riktigt sur när jag vaknade, jag har varit så nöjd med mina helger sedan jag slutade gå ut fredag och lördag. Jag har varit pigg och vaknat i tid, hunnit en massa. Så jag är riktigt ledsen över att även denna biverkning verkar ha nått mig. För annars hade jag väl ändå aldrig sovit så här länge.

Då jag inte hann ut i solen idag, varken för promenad eller jogg, fick jag hoppa upp på motionscykeln ikväll igen. Och jomen, höfterna sa sitt. Jag sa emot. Jag vägrar låta bli att träna!