Dag 33-42 - Semester
Nu kommer uppdateringen! Jag har haft en hel underbar semester, i skuggan.
Fredagen den 15:e, sista jobbdagen och dagen då jag började min resa, mot Jordanien. Under dagen, på jobbet, kände jag av de torra ögonen ganska mycket och tänkte att det nog var klokast att ge sig och gå och köpa de där ögondropparna, då jag faktiskt skulle bege mig till ett land med ökenklimat. Jag gick till Apoteket och berättade hur det kändes och köpte dropparna jag blev rekommenderade. Jag provade direkt jag kom tillbaka till jobbet och det kändes skönt. För stunden. Efter ett tag var ju ögonen lika torra och sved. Dropparna är någon slags ersättning för tårvätska. Och det skulle jag inte vilja säga att jag saknar, så dropparna hjälper bara för stunden. Jag skulle vilja ha några droppar som funkar mer som olja och stannar kvar och håller ögonen fuktade. En gång använde jag dem under semestern, på flyget. Annars lät jag dem ligga på hotellrummet, trots att den torra värmen inte var särskilt skön för ögonen. Denna fredagen märkte jag även att ryggen blivit torrare, särskilt på axlarna. Jag fick en fjällning liknande den jag hade i ansiktet ganska tidigt in i kuren.
Lördagen den 16:e anlände vi till Aqaba, jag gick några meter mellan flygplatsen och bussen som skulle ta mig till hotellet och sedan gick jag några meter från bussen och in på hotellet. Jag exponerades för sol i kanske maximalt fem minuter. När vi kommer in på hotellrummet är jag helt röd i ansiktet och då vi är hungriga och ska gå ut till en av hotellets restauranger för lunch tänker jag att det är bäst att jag smörjer mig med solskyddsfaktor (Barbapappa 50, som nämnt tidigare) innan vi går ut. Precis efter insmörjning svider ansiktet rejält och när vi sitter i värmen (38 grader har vi haft på dagarna hela veckan) känns det som att det inte kommer att funka. Det svider verkligen jättemycket och jag inser att hudläkaren hade rätt. Jag kommer inte att vilja vara i solen. Just då kändes det faktiskt som att det inte alls skulle funka och jag var väldigt ledsen. Vi hade precis kommit och jag hade bränt ansiktet på fem minuter. Hur skulle det funka med en hel dag i sol i Petra och öknen Wadi Rum?
Dagen efter, söndagen den 17:e, vaknar jag och har tre röda, eksemliknande, områden i ansiktet. Jag smorde in mig och blev glad när det inte sved lika mycket som dagen innan. Denna dagen skulle tillbringas på stranden. Jag räknade ut att det inte skulle att bli någon sol överhuvudtaget för mig och att det nog var säkrast att inte doppa huvudet och därmed ansiktet i det salta havsvattnet. Så, jag smorde in hela mig, drog på shorts och långärmad skjorta. Jag placerade min solstol i skuggan och bara njöt. Badade emellanåt (med ansiktet vänt från solen) och funderade på var jag skulle hitta en hatt att skydda ansiktet med under våra utflykter. Hatten fanns på hotellet och jag betalade säkert ett överpris, men som det visade sig vara värt det.
I måndags, den 18:e, var det dags för första turen, till Petra. Vi kom dit och jag insåg att skugga skulle vara sällsynt denna dag. På mig hade jag haremsbyxor som räckte nästan ner till fotknölarna, långärmad vit tunika, sjal runt halsen och min hatt. Såklart insmord med solskyddsfaktorn (varje morgon innan jag närmade mig dörren ut smordes den på). Vi gick och gick och gick och det var sol överallt utom på en sträcka som var ca 1,2 km lång. Flera timmar tillbringades här och jag fick strunta i att lyssna på guiden och istället leta skugga vid varje stopp. Jag var varm i min klädsel, gud som jag svettades. Men jag hade aldrig klarat mig utan dem i solen. Jag kände mig, och såg ut, som Indiana Jones. Vilket jag även blev kallad av en av kamelförarna som gick fram och tillbaka med turister på sitt djur. Vi skämtade om detta hela dagen. Tillbaka på hotellet på kvällen ser jag en hel massa röda fläckar på den lilla, lilla bit på benen som inte var täckt med kläder. De sved och jag smorde dem med Fenuril-Kortison. Dagen efter var de nästan borta. En sak, en dålig sak, var en ny biverkning. Faktiskt den jag hoppats mest att jag skulle slippa. Ledvärk welcome. När vi hade gått ett par timmar började höfterna göra rejält ont och när vi väl kom tillbaka till hotellet var det riktigt jobbigt att gå från bussen till hotellrummet. Ibumetin intogs och jag gick och la mig.
Tisdagen, den 19:e, tillbringades i skuggan på stranden. Områdena som var röda och eksemliknande efter första dagens solbränna var idag hudfärgade områden som kändes knottriga och jag fortsatte låta bli att doppa huvudet i det salta vattnet. Jag som älskar att bada och stå på händer och dyka och simma, fick snällt stå stilla i vattnet. På kvällen utnyttjade jag hotellets lilla gym och sprang 4,5 km på löpbandet. Jag gick dit utan lypsyl, vilket visade sig urdumt och jag fattar inte hur jag kunde glömma det på rummet. 2,5 km in i löpningen var jag så torr och kände att mungiporna sprack. Då hämtade jag lypsylet på rummet, men skadan var redan skedd och sedan dess är mina mungipor trasiga. Efter löpningen hade jag ont i knäna och jag inser att det kommer förmodligen att vara så efter träning från och med nu. Jag hoppas att det inte blir värre och att jag kan fortsätta träna som jag gör. Det får bli Ibumetin och stillasittning efter varje träning.
På torsdagen, den 21:e, var det dags för utflykten till Wadi Rum, jeepsafari i öknen. Jag var utrustad med hellånga haremsbyxor, långärmad skjorta, sjal och hatt. Svettigt som bara den, men det funkade bra. Vi satt under ett litet tygtak och jag lyckades skugga ansiktet ganska bra med det och hatten. Skönt när solen äntligen gick ner och jag kunde ta av skjortan och sitta i bara linne och äta. Ganska svettigt med långärmat och sjal i 38 graders värme kan jag lova.
I fredags, den 22:e, åkte vi till Döda havet. Jag, som vanligt, hellångt klädd och med hatten i högsta hugg. Vi stannade först vid Jesus dopplats och här var det 42 grader varmt. Svetten öste av mig och det var skönt att komma fram till Döda havet och få klä av sig till bikini. Och jag hade sån jäkla tur, solen gick i moln när vi kom fram och stannade där resten av tiden vi var iväg. Jag låg i vattnet i en och en halv timme. Och jag behövde inte ha hatten på mig! Det var så himla skönt, trots att vattnet var så varmt så det knappt svalkade och så salt så det sved i min torra hud. Det funkade bra. Huvud och ansikte vill man ändå inte doppa i det havet.
Igår åkte vi hem, jag kastade den sista droppen solskyddsfaktor på hotellrummet och hade fruktansvärd åkahemångest. Trots att jag svettats och bränt mig och inte fått någon solbränna (ja, lite lite brun har jag blivit trots alla mina skydd) har det varit en helt fantastisk semester och det är allt annat än roligt att komma tillbaka till vardagen.
Jag har fått en del akne under resan, några av dem (jätten i armvecket och bölden i pannan) har nog kommit p.g.a. fet solskyddsfaktor. Det har jag märkt av på semestrar innan. Annars har det bara varit på ryggen, fast de har inte varit bölder utan vanliga små gula finnar.
Idag har jag hoppat mellan soffan och program från veckan som går i repris och sängen, där jag på datorn kollar på webbtv. Det där med att hoppa på ett kallt flygplan efter att ha varit i värme har alltid gjort mig sjuk och idag har jag nog haft lite feber. Känner mig bättre nu framåt kvällen och ska nog ta en tur på motionscykeln och se hur det funkar med lederna på den.
Fredagen den 15:e, sista jobbdagen och dagen då jag började min resa, mot Jordanien. Under dagen, på jobbet, kände jag av de torra ögonen ganska mycket och tänkte att det nog var klokast att ge sig och gå och köpa de där ögondropparna, då jag faktiskt skulle bege mig till ett land med ökenklimat. Jag gick till Apoteket och berättade hur det kändes och köpte dropparna jag blev rekommenderade. Jag provade direkt jag kom tillbaka till jobbet och det kändes skönt. För stunden. Efter ett tag var ju ögonen lika torra och sved. Dropparna är någon slags ersättning för tårvätska. Och det skulle jag inte vilja säga att jag saknar, så dropparna hjälper bara för stunden. Jag skulle vilja ha några droppar som funkar mer som olja och stannar kvar och håller ögonen fuktade. En gång använde jag dem under semestern, på flyget. Annars lät jag dem ligga på hotellrummet, trots att den torra värmen inte var särskilt skön för ögonen. Denna fredagen märkte jag även att ryggen blivit torrare, särskilt på axlarna. Jag fick en fjällning liknande den jag hade i ansiktet ganska tidigt in i kuren.
Lördagen den 16:e anlände vi till Aqaba, jag gick några meter mellan flygplatsen och bussen som skulle ta mig till hotellet och sedan gick jag några meter från bussen och in på hotellet. Jag exponerades för sol i kanske maximalt fem minuter. När vi kommer in på hotellrummet är jag helt röd i ansiktet och då vi är hungriga och ska gå ut till en av hotellets restauranger för lunch tänker jag att det är bäst att jag smörjer mig med solskyddsfaktor (Barbapappa 50, som nämnt tidigare) innan vi går ut. Precis efter insmörjning svider ansiktet rejält och när vi sitter i värmen (38 grader har vi haft på dagarna hela veckan) känns det som att det inte kommer att funka. Det svider verkligen jättemycket och jag inser att hudläkaren hade rätt. Jag kommer inte att vilja vara i solen. Just då kändes det faktiskt som att det inte alls skulle funka och jag var väldigt ledsen. Vi hade precis kommit och jag hade bränt ansiktet på fem minuter. Hur skulle det funka med en hel dag i sol i Petra och öknen Wadi Rum?
Dagen efter, söndagen den 17:e, vaknar jag och har tre röda, eksemliknande, områden i ansiktet. Jag smorde in mig och blev glad när det inte sved lika mycket som dagen innan. Denna dagen skulle tillbringas på stranden. Jag räknade ut att det inte skulle att bli någon sol överhuvudtaget för mig och att det nog var säkrast att inte doppa huvudet och därmed ansiktet i det salta havsvattnet. Så, jag smorde in hela mig, drog på shorts och långärmad skjorta. Jag placerade min solstol i skuggan och bara njöt. Badade emellanåt (med ansiktet vänt från solen) och funderade på var jag skulle hitta en hatt att skydda ansiktet med under våra utflykter. Hatten fanns på hotellet och jag betalade säkert ett överpris, men som det visade sig vara värt det.
I måndags, den 18:e, var det dags för första turen, till Petra. Vi kom dit och jag insåg att skugga skulle vara sällsynt denna dag. På mig hade jag haremsbyxor som räckte nästan ner till fotknölarna, långärmad vit tunika, sjal runt halsen och min hatt. Såklart insmord med solskyddsfaktorn (varje morgon innan jag närmade mig dörren ut smordes den på). Vi gick och gick och gick och det var sol överallt utom på en sträcka som var ca 1,2 km lång. Flera timmar tillbringades här och jag fick strunta i att lyssna på guiden och istället leta skugga vid varje stopp. Jag var varm i min klädsel, gud som jag svettades. Men jag hade aldrig klarat mig utan dem i solen. Jag kände mig, och såg ut, som Indiana Jones. Vilket jag även blev kallad av en av kamelförarna som gick fram och tillbaka med turister på sitt djur. Vi skämtade om detta hela dagen. Tillbaka på hotellet på kvällen ser jag en hel massa röda fläckar på den lilla, lilla bit på benen som inte var täckt med kläder. De sved och jag smorde dem med Fenuril-Kortison. Dagen efter var de nästan borta. En sak, en dålig sak, var en ny biverkning. Faktiskt den jag hoppats mest att jag skulle slippa. Ledvärk welcome. När vi hade gått ett par timmar började höfterna göra rejält ont och när vi väl kom tillbaka till hotellet var det riktigt jobbigt att gå från bussen till hotellrummet. Ibumetin intogs och jag gick och la mig.
Tisdagen, den 19:e, tillbringades i skuggan på stranden. Områdena som var röda och eksemliknande efter första dagens solbränna var idag hudfärgade områden som kändes knottriga och jag fortsatte låta bli att doppa huvudet i det salta vattnet. Jag som älskar att bada och stå på händer och dyka och simma, fick snällt stå stilla i vattnet. På kvällen utnyttjade jag hotellets lilla gym och sprang 4,5 km på löpbandet. Jag gick dit utan lypsyl, vilket visade sig urdumt och jag fattar inte hur jag kunde glömma det på rummet. 2,5 km in i löpningen var jag så torr och kände att mungiporna sprack. Då hämtade jag lypsylet på rummet, men skadan var redan skedd och sedan dess är mina mungipor trasiga. Efter löpningen hade jag ont i knäna och jag inser att det kommer förmodligen att vara så efter träning från och med nu. Jag hoppas att det inte blir värre och att jag kan fortsätta träna som jag gör. Det får bli Ibumetin och stillasittning efter varje träning.
På torsdagen, den 21:e, var det dags för utflykten till Wadi Rum, jeepsafari i öknen. Jag var utrustad med hellånga haremsbyxor, långärmad skjorta, sjal och hatt. Svettigt som bara den, men det funkade bra. Vi satt under ett litet tygtak och jag lyckades skugga ansiktet ganska bra med det och hatten. Skönt när solen äntligen gick ner och jag kunde ta av skjortan och sitta i bara linne och äta. Ganska svettigt med långärmat och sjal i 38 graders värme kan jag lova.
I fredags, den 22:e, åkte vi till Döda havet. Jag, som vanligt, hellångt klädd och med hatten i högsta hugg. Vi stannade först vid Jesus dopplats och här var det 42 grader varmt. Svetten öste av mig och det var skönt att komma fram till Döda havet och få klä av sig till bikini. Och jag hade sån jäkla tur, solen gick i moln när vi kom fram och stannade där resten av tiden vi var iväg. Jag låg i vattnet i en och en halv timme. Och jag behövde inte ha hatten på mig! Det var så himla skönt, trots att vattnet var så varmt så det knappt svalkade och så salt så det sved i min torra hud. Det funkade bra. Huvud och ansikte vill man ändå inte doppa i det havet.
Igår åkte vi hem, jag kastade den sista droppen solskyddsfaktor på hotellrummet och hade fruktansvärd åkahemångest. Trots att jag svettats och bränt mig och inte fått någon solbränna (ja, lite lite brun har jag blivit trots alla mina skydd) har det varit en helt fantastisk semester och det är allt annat än roligt att komma tillbaka till vardagen.
Jag har fått en del akne under resan, några av dem (jätten i armvecket och bölden i pannan) har nog kommit p.g.a. fet solskyddsfaktor. Det har jag märkt av på semestrar innan. Annars har det bara varit på ryggen, fast de har inte varit bölder utan vanliga små gula finnar.
Idag har jag hoppat mellan soffan och program från veckan som går i repris och sängen, där jag på datorn kollar på webbtv. Det där med att hoppa på ett kallt flygplan efter att ha varit i värme har alltid gjort mig sjuk och idag har jag nog haft lite feber. Känner mig bättre nu framåt kvällen och ska nog ta en tur på motionscykeln och se hur det funkar med lederna på den.
Kommentarer
Trackback
