roaccutan och jag

Jag måste säga att jag tycker att jag än så länge har kommit lindrigt undan med biverkningarna. Visst, jag är torr och har haft uppblossning och får finnar där jag inte brukar få det. Jag har upplevt problem med synen och nu är de faktiskt ganska torra, vilket i kombination med min rinnande näsa får mig att tro att jag är mer förkyld än jag är. Jag har haft eksem på händerna och skinnbitar har lossnat.

Men jag hade förväntat mig värre. Och det är ju bra. För allt som är bättre än vad jag hade föreställt mig är positivt. Nu ropar jag inte heller hej förrän jag är över bäcken. Det kan bli värre. Det kan bli tröttsamt att ha de här biverkningarna i fem månader till. Men just nu känns det sjukt bra!

Jag är laddad för resa. Har med mig tunna heltäckande kläder, bra schampo, ny gele till hårbotten, fetfet kräm, massa lypsyl, solskyddsfaktor 50 (Barbapappa) och ett stift med 30 till läpparna. Det här ska vi fixa.

Imorgon bitti låser jag min dörr. Och öppnar den inte igen förrän den 23:e eller 24:e oktober. Då ska ni få höra hur det funkar att vara en vecka i ett soligt ökenland med minst 23, max 40 grader (just idag 39!) under tiden som man äter roaccutan.

Stay tuned och kämpa på, själv loggar jag ut för en vecka!