roaccutan och jag

Så var jag då på vårdcentralen för lämning av blod och urin. Jag är en mespropp och måste ligga ner när de sticker mig i armvecket. Nu håller jag alla tummar för att jag inte får något samtal från hudläkaren om nån dag. Hoppas, hoppas, hoppas att inget i min kropp tagit stryk av medicinen. Utöver de biverkningar jag upplever utåt då.

Ryggen är ganska fin, det är uppe i nacken jag känner att ett par bulor håller på att växa till sig. Jag vet inte varitfrån min positivism kommer, men de senaste dagarna har jag inte brytt mig om att kolla hur nacken ser ut när jag klär mig på morgnarna. Jag bara tar på mig det jag vill ha på mig och så får det se ut hur det vill. Jag kanske upplever en omvänd biverkning. Glädje istället för deppighet.

Eller, kan det ha att göra med att jag åker på semester på lördag? Nu ska vi prova hur det funkar med sol, 36 graders värme, solskyddsfaktor 50 och heltäckande klädsel! Kommer bli lite halvtrist att sitta i skuggan och inte ens få dricka öl! Men, jag slipper mörkret på morgnarna, jag slipper jobbet och jag slipper städa och diska.

Hoppas jag inte får detta i nacken när jag kommer hem till mörkret igen!